16GB, 32GB eller 64GB? För varje generation iPhone, iPod och iPad ser valmöjligheterna ut att bara bli fler och fler och när det kommer till kritan är det ett val som måste göras innan enheten smusslas ner i påsen och följer med hem, givetvis. Men vad är det egentligen som avgör vilken lagringskapacitet man skall köpa? Jag önskar att jag kunde ge ett generellt svar på det, men det kan jag inte.
Lika självklara som Aftonbladets fantasilösa skriverier är måste valet av lagringsutrymme väljas med omsorg och individuellt. I och med lanseringen av iPad 3 har dock många lyft ett varningens finger för att välja en enhet med rätt lagringsutrymme och det går till viss utsträckning att köpa resonemangen, applikationerna tar större plats. Den stora frågan är dock vår oförmåga att våga ta farväl, farväl till applikationer som inte används.
Jag har varit med iPhone i fem år, med iPad i två år och med iPod sedan urminnes tider. Trots det skuggas mina tankar av minnen, svagheter och begär av att ha applikationer som jag inte använder. Hur kommer det sig? Jag ser tydliga samband med oförmågan att våga släppa taget om saker som anses som ens eget och för att inte sväva in på ett psykologiskt stadie, som jag inte alls har några kunskaper i, så släpper jag det där. Det är dock en intressant tanke och oförmåga att iTunes-biblioteket bara fylls på likt ett förråd med dåliga minnen.
Det är ofta som telefonen slinker upp ur fickan för att strax därpå glida ner igen. Det finns dock situationer där tanken går före handlingen och jag bestämmer mig för att rensa iPhone på onödigt innehåll. Det brukar dock inte ta lång tid innan bortförklaringarna haglar, Pollenkollen får ligga en hel vinter eftersom att det förr eller senare blir sommar, samtliga Angry Birds får en egen mapp för att det var roligt en gång i tiden och Apple:s egna applikationer laddas ner för att de har snygga ikoner. Vad håller jag på med? Våga göra det, våga radera applikationerna.
Varje dag är det samma melodi, jag skall ta bort applikationerna. Men likt det missbruk det är syndar jag på nytt och låter biblioteket vara lika fullt som innan, om inte större. Ska det verkligen behövas hjälp för att göra sig av med eländet som bara ligger och tar plats? Ska det vara svårt att göra sig av med Infinity Blade I när man har Infinity Blade II? Ja det ska det, men idag har jag bestämt mig.
I och med detta utlägg har jag nu kommit till krönet på kullen, jag checkar ut mina applikationer. Jag bryter mig loss från Appholismen och gör mig av med mitt missbruk. Jag vet att applikationerna som jag är i behov av är lätta att få tillbaka, och jag skall från och med nu tänka vid varje besök i App Store. Behöver du själv hjälp, kontakta Appoholistpsykologerna i forumet, vi finns här för varandra.
