Nu har det gått långt, och det här är antagligen väldigt långt ifrån rätt forum men ändå helt rätt att ta upp denna skilsmässa på. I det här fallet är det inte jag, det är dig det är fel på. Du har fått konkurrens på flera plan och jag bara måste få se och personligen få uppleva om gräset är grönare på andra sidan.
Som jag har våndats. Skamkänslorna som uppstått har inte varit nådiga. Ändå väljer jag att lämna dig, om än för en kort stund. Jag vet att du troget kommer stå kvar och vänta på mig redan efter sommaren. Frågan är bara om du vågat ändrat ditt inre tills dess? Nu har för första gången någon annan matchat ditt yttre och ytlig som jag är fick det mig att smyga undan, undvika ögonkontakt och skicka iväg en beställning i smyg när lusten min tog över. Jag skäms över min upprymda spänning inför min kommande otrohetsaffär.
Du har under en längre period pushat mig allt längre ifrån dig, vid varje försök till närkontakt och nya spännande upplevelser har du stått kvar. Nästintill oförändrad. Ibland bytte du klädsel i förhoppning om att jag skulle tända till, vilket jag också gjorde. Åtminstone för en kort stund. Totalt oförmögen att inse ditt bäst före datum fick du mig att sjunka så lågt att jag nu sneglar och till och med planerar en kärleksaffär med android. Du hör ju själv hur det låter. Helt bortom absurdum.
Jag tror mig redan veta hur det hela kommer att spelas ut. Mitt vänsterprassel kommer sluta i att jag fortfarande inte är nöjd, du har ändå satt en väldigt hög standard. Men varför kunde du inte bjuda på mer spänning? Jag försökte ändå, åkte på weekendresor till Hotell Jailbreak men till och med då var njutningen kortvarig. Du ville liksom aldrig förnya dig på djupet. Kanske gapar jag för mycket, men jag gapar i alla fall efter något.
Likväl står jag här vid ett vägskäl jag aldrig tidigare trodde skulle uppstå. Dock så är det inte för evigt, jag kommer fortsätta att dyrka och nyttja tjänsterna dina större bröder erbjuder och jag är helt övertygad att du och jag ses igen. Kanske redan så tidigt som i höst eller som längst, drygt ett år från nu. Och återigen, det är du, inte mig det är fel på…