Jag kommer inte längre undan med att rita en teckning till min pappa på Fars Dag. En egenslipad smörkniv har också den passerat sitt bäst-före-datum för att jag ska kunna visa min uppskattning. Hade jag obegränsat med pengar hade jag naturligtvis försökt köpa världen till mina älskade föräldrar. Tyvärr säger lönekontot annorlunda så jag satt länge och funderade inför dagens Fars Dag om vad som skulle kunna passa.
Jag vet inte hur många gånger mina föräldrar ringt med hjärtat i halsgropen och panikartat skrikit: ”Vi har fått virus i datorn, det blinkar en ruta på skärmen”. Eller beklagat sig på att den ibland är långsam som sirap. Med en iPad besparar jag mig inte bara deras panikångest utan också min egna dyrbara tid. Funderingarna kring vilka suspekta sajter pappa besöker för att framkalla dessa virusattacker är en helt annan historia…
Så jag tog en liten chansning. Jag har nämligen länge försökt att få honom över tröskeln till vetskapen om att iPhone är lättare att hantera än spisen hemma (vilket kanske var den sämsta jämförelsen jag kunde dra). Han trodde mig inte. Han tyckte nog att sina hjärnceller passerat sin produktiva period och just det blev väldigt tydligt när han tackade nej(!!!!) till att gratis ärva min iPhone 4. Han tycker fortfarande att sin 5 år gamla SonyEricsson-lur med knappar (viktig aspekt) är den bästa genom tiderna. Vi ska också ha i åtanke här, för att etablera pappas tekniska nivå, att han för ett par år sedan ärvde min dator och tillbringade en hel kväll med att radera alla film-mappar från datorn. Problemet var bara att några sådana mappar inte alls fanns på hårddisken utan det var fil-mappar . Datorn mådde inte så bra efter hans städning.
Därför var det dags att ge honom lite hjälp på traven. Lika generös som jag känner mig så snålade jag samtidigt och nöjde mig med en iPad 2 till farsgubben. Ord som Retina och processor finns nämligen inte i hans ordbok. Det märktes inte minst i det magiska som lyste i hans blick när han väntade sig ännu en duschkräm men fick, för honom, ”Världen”. För helt plötsligt kom det fram, han hade länge sneglat på en iPad men haft ångest över att sälja in idéen hos morsan. Fegis.
Att se mamma (mord)trycka på varje ikon, för att liksom tala om för iPaden att ju hårdare jag trycker desto bättre måste ju resultatet bli? Eller när jag utan att ha förvarnat om funktionen ringde över Facetime (pappa då fullt övertygad att iPaden skulle sprängas när den mitt i hans surfande började pipa) bjuds på det härligaste gapskrattet när jag visar mig på andra sidan skärmen. Obetalbart. Det känns skönt att få vara den som visar en verklighet utanför deras egna ramar och som vidgar deras vyer. Som kvitto på det kan jag konstatera att sedan i torsdags (vi tjuvstartade Fars Dag) har jag inte fått ett enda samtal om hur något fungerar.
Jag är helt övertygad om att han inom ett år har skaffat sig en iPhone och att mamma köpt sig en egen iPad för att undvika slagsmål hemma. Apples produkter brukar nämligen ha den effekten. Och ja, det går att köpa kärlek.