Eftersom att många här hade ytterligare funderingar angående Android så ska vi reda ut ett par frågetecken. Vilka är likheterna, vilka är olikheterna och vilken av olikheterna är då bäst. Kampen mellan iOS och Android kan börja.
Till att börja med så är det viktigt att poängtera att Android idag inte endast är ett Operativsystem. I dagens läge finns det ett antal olika mobiltillverkare varav nästan alla lagt på ett eget ”skal”. De flesta tillverkare har också lagt på olika typer av begränsningar i mjukvaran vilket gjort att Android mycket är en annorlunda upplevelse beroende på vilken mobil du har, någonting vi kommer gå in på lite djupare längre fram.
Utseende:
Alla som läser iPhoneGuiden.se vet troligtvis hur utseendet i iOS ser ut. Apple har gjort allt för att hålla allting så avskalat som möjligt, på både gott och ont. Det blir väldigt lätt tråkigt men samtidigt är det många som gillar talesättet ”less is more”.
Android är däremot så blandat att det nästan inte finns något bestämt utseende. Utöver att alla tillverkare som sagt lagt på sina egna skal finns det dessutom ett otaligt stort antal med ”Launcher” som ytterligare kan förändra utseendet. Men för det mesta (dock inte alltid) är den gemensamma nämnaren och stora skillnad gentemot iOS så kallade Widgets. Små program som körs direkt på springboarden som kan göra allt ifrån att visa mail eller facebook till att sätta på bluetooth/wifi/flygplansläge etc. etc.
Några exempel på ”Launchers” i Android.
Push och Notiser:
Androids motsvarighet till Push-notiser är att man får ett meddelande i statusbaren. Denna statusbar går att dra ner för att se alla nya notifikationer såsom mail, sms, missade samtal med mera. Detta är tack vare att programmen, likt iOS 4.x, kan köras i bakgrunden och därmed hämta hem information och notifiera användaren. Till exempel så kan vi ta ”BDB Droid” som vi ofta använder, den ger oss en kort signal + vibration som betyder att något nytt har hänt. Då kan vi svepa ner statusbaren och där det till exempel kan stå ”BDB Droid 11 nya händelser” trycker vi på det meddelandet så öppnas applikationen och vi kan se händelserna. Inte så olikt Push som ger oss en popup och en ”badge” med sitt budskap.
Notifikationskillnader mellan iOS och Android.
Låst vs. Olåst Operativsystem:
Ojojoj så många gånger man hört meningen ”iPhone är så låst, Android är öppet och man kan göra vad man vill”. Men är det egentligen helt sant?
Jodå, till stor del är Android mer öppet och man kan som sagt ändra utseendet med olika Launchers som nämndes tidigare och större delar av operativsystemet går att nå utan att behöva modifiera med systemrättigheter. Men låsningar är absolut inte ovanligt för Android och de flesta som vill modifiera sina mobiler är lika beroende av jailbreak oavsett vilket OS det handlar om. Skillnaden är att Android kallar det för att ”roota”.
Som vi nämnde i den tidigare artikeln känner vi iPhoneägare till flera program som även Android kräver root för att använda. Exempelvis ”Wireless tether” eller ”Carrier Name”. Det ska dock poängteras att vissa Android-enheter stödjer tethering ut ur boxen, men att det alltså finns flertalet tillverkare som valt att stoppa detta.
Dessa program saker på systemnivå och behöver därmed root/sudo åtkomst. Applikationerna vi tar hem från Cydia körs som root standard då även dessa kan modifiera systemkritiska delar i enheten. Ett exempel är iOS ”iFile” kontra Androids ”Root Explorer”. Båda dessa applikationer körs med full åtkomst till systemfilerna. Detta är båda på gott och ont. Gör man fel så är en återställning ibland ens enda utväg. Men om man gör rätt så är det ett enkelt sätt att fixa små saker med.
Har man dessutom Samsung så sitter man fast med ett program som heter ”Kies”. Detta program krävs bland annat för att uppdatera mjukvaran i mobilen. Med erfarenhet kan vi tala om för er att man efter att ha använt detta program förlåter Apple för allt de gjort när de tvingat på oss iTunes. Maken till buggigt och segt program går inte att föreställa sig sedan Windows Vista. Vi kan tala om att när supervalpen skulle uppdatera sin fars Samsung Galaxy i Kies slutade det med att mobilen först förlorade all mjukvara vilket innebar att han var tvungen att göra en ”nödåterställning”. Efter denna återställning kom ett par olika felmeddelanden upp och tangentbordet slutade att fungera, någonting som ännu inte är löst trots flera återställningsförsök.
Det är dock relativt enkelt att få utseendet att bli hur man vill. Man kan exempelvis byta ut tangentbordet mot ett av flera tangentbord som finns i Market, såsom Scandinavian keyboard eller Swype. Det är lätt att byta ut sina standard-program såsom bland annat webbläsare och musikspelare till något tredjepartsprogram man tycker fungerar bättre och när man trycker på en länk någonstans öppnas då din valda webbläsare istället för den från början inlagda, vilket är en stor skillnad från iOS då Safari alltid öppnas även om du har andra webbläsare du föredrar.
App Store vs. Market:
Jag tänker inte gå in så mycket på utseendet i Androids egen ”App Store” med namnet Market. Summerat är App Store i nästan allas mening tio gånger snyggare än Market, men ni får skapa er egen uppfattning av bilden nedan.
Flera tester har visat att App Store använder mycket mer avancerade sökalgoritmer för att hitta just de applikationer man söker efter. Söker du exempelvis ”Angry Birds” på Market kan det vara så att själva spelet kommer först på 6e plats i listan över träffar, och som ni ser inte själva orginalspelet utan Seasons. Lite roligt med tanke på att Google är världens största sökmotor.
Olika sökresultat i Market och App Store.
Länge var det så att det bara var folk i ett väldigt fåtal länder som kunde köpa betalapplikationer i Market och det var inte allt för länge sedan som Google började tillåta betalapplikationer i flera länder. Bland annat Sverige, och ännu finns det stora delar som inte kan ta del av de applikationer med ett dollartecken. Ett irritationsmoment i Svenska Market är dessutom att vissa priser visas i Dollar, några i Pund, andra i Euro och självklart svenska kronor. Detta gör att man kanske tappar uppfattningen av vad programmet faktiskt kostar. Dock måste vi ge stort cred till Google som har ett system att om man raderar en nedladdad betalapplikation inom 15 minuter återbetalas kostnaden för applikationen till ditt konto. Vilket absolut behövs då alla applikationer inte går att köra på alla eheter.
Ytterligare en fördel för Android är att man inte behöver registrera ett kontokort för att ladda ner gratis applikationer. En skillnad varesig man tycker att det är positivt eller inte är att man i Market kan ha registrerat flera betalkort man kan välja mellan. Marginellt bökigare att genomföra köp, men har man samma mobil till både ett företags och personkonto är det säkert väldigt smidigt.
Android har en ganska så omfattande marknad, som innehåller ett ganska brett utbud av applikationer i olika katergorier. I Androids Market så finns det som sagt applikationer som kräver rootade enheter, och vissa som inte behöver root. Spelutbudet var dock inte lika omfattande som det hade kunnat vara. Men som sagt så är Android ett operativsystem för budget såväl som high-end telefoner och det kan vara svårt att satsa på ett bra spel som kräver mycket processorkraft när det finns så stor del mobiler som inte skulle klara av det. Vi kanske kan föreställa oss hur det skulle gå att köra Infinity Blade på en iPhone 2G.
Den absolut största skillnaden mellan App Store och Market är dock att man kan ladda upp vilket program som helst till Market utan att Google granskar det först, såsom vi är så vana att Apple gör. Detta gör att det faktiskt är väldigt riskabelt att ladda ner program från Market eftersom dessa kan innehålla skadlig programkod, vilket uppdagats ett par gånger det senaste året.
Upplevelse:
Det är när det kommer till själva användarupplevelsen det verkligen märks Androids stora problem. Den används på både 7 000-kronorsmobiler och 500-kronorsmobiler. Självklart är upplevelsen väldigt mycket sämre på en billig mobil jämfört med ett nytt ”flaggskepp” med dubbelkärnig processor. Därför är det svårt att säga att ”Android är bättre än iOS” eller tvärtom. Generellt sätt anser vi ändå att iOS flyter något bättre på 3GS jämfört med vad Android flyter på en mobil i samma prisklass, exempelvis HTC Desire/Google Nexus One.
Vad som sänker upplevelsen på exempelvis HTC Desire med gränssnittet Sense är att man var tvungen att manuellt uppdatera flera av de widgets man hade, vilket gjorde att det tog upp mycket plats i onödan när man ändå hade kunnar starta en applikation som då hade fyllt ut hela skärmen när man behövde det. (Nyhetsström från både Facebook eller RSS är bra exempel på detta).
Sammanfattat är det trots allt så att iOS är anpassat efter de någorlunda få enheter Apple släppt som ligger såpass bra till pris och hårdvarumässigt sätt medans Android måste kämpa med att få med även de långsammaste enheterna på marknaden vilket gör att mjukvaran hamnar på efterkälken även om Google kämpar med att den ska passa alla mobiler så bra som möjligt.
Övrigt:
En sak som verkligen skiljer Android rejält mot iOS är att man kan installera andra ROM:s, eller så kallade system images, som kan utöka enhetens funktioner. Ett exempel på ROM är CyanogenMod som baserar sig på Android 2.3 Gingerbread, och som även aktiverar vissa andra funktioner så som möjligheten för teman och vissa andra tweaks. Sådana ROM:s brukar framförallt användas om man har en lite äldre enhet som kanske inte får någon firmwareuppdatering till en version som har nya funktioner, alternativt om man har en Samsung men vill använda HTC:s utseende som kallas ”Sense”. Att lägga in en ny ROM kallas för att flasha och kräver rootåtkomst eller custom recovery. Det kräver också väldigt mycket mer teknikkunskap för att inte göra fel, både att roota och att flasha, vilket kan förstöra hela mobilen till irreparabelt skick.
Mjukvaruuppdateringar sker annars för det mesta via USB, OTA (Over The Air) eller via recovery direkt i enheten. Det finns många olika mjukvaror för Android enheter då alla enheter har i princip olika hårdvara och mjukvara. Om man har bytt ut recovery menyn från original till exempelvis ”Clockwork Mod Recovery” så har man möjlighet att göra backupa/återställa hela systemet till eller från minneskortet, flasha nya ROMS och göra andra saker som direkt kommunicerar med systemet. Detta gör att personer kan ladda ner källkoden för CyanogenMod och sedan porta den till sin enhet och sedan med lite kunnigheter signera detta och installera detta på sin egen enhet. Detta gör att man kan få det man vill att enheten ska göra med kunnigheter inom programmering. Eller om man hittar ett färdigbyggt ROM eller en patch för enheten är det bara att ladda ner det via sin telefon. Sedan är det bara att boota om i recovery, backupa och flasha. Skulle något gå fel är det bara att återställa via recoverymenyn. En stor skillnad för oss som använder iTunes för att säkerhetskopiera, ladda ner och återställa våra enheter med hjälp av en dator.
Angående bluetooth i Android fungerar den precis så som vi önskar att den fungerade på iPhone. Förutom att transportera ljud till headsets och parkoppla enheter kan du också skicka filer utan några som helst problem.
Ett stort minus som nämndes i gårdagens korta artikel var att Androids mjukvara saknade möjligheten att se ad-hoc nätverk som skapats av iPhone, men det är inte omöjligt att detta går att lösa med modifikationer på wpa_supplicant som kontrollerar WiFi kortet i enheten, någonting som för de flesta är grym överkurs.