Krönika: Behovet av mer – en kollektiv dysfunktion

Skrivet av den 29 augusti, 2011 kl. 08:00

Människans fasansfulla natur att alltid sträva efter mer och aldrig nöja sig med det som är, finns och sker är ett stort problem. iPhone-världen är inget undantag och communityn som helhet har lidit av detta flera gånger. Jag har på senare dagar fått en uppenbarelse av hur detta beteende kan förstöra mer än vad vi tror och jag vet att jag inte är ensam.

Vi går varje dag och nöjer oss med det vi har i fickan. Många av oss är fast beslutna om att iPhone är det absolut bästa komplementet på bussresan, rasten, kvällen och morgonen och trots detta, trots vår enorma dragning till vår telefon, vill vi hela tiden göra den bättre. Jailbreak är bara en smula av allt som utvecklas och varje dag går ut på att undersöka om App Store har några uppdateringar, om någon ny funktion har integrerats eller över lag om något har förändrats.

Beteendet i sig är inte unikt, samhället har format oss att tänka så här och det är något som vi måste komma ifrån om vi vill finna den frid som faktiskt ligger inom oss. Andlig lära är dock ingenting jag tänker ge mig på, dels för att det inte är rätt forum men också för att mina kunskaper inte kommer till sin rätt. Det jag istället tänker dela med mig av är ett av alla problem som har nalkats ur detta beteende och som ligger till grund för ännu mer begär.

iPhone-världen har varit utan Ultrasn0w – möjligheten att låsa upp iPhone via en fil – i flera månader. Tidigare har programmet kommit som ett brev på posten och för varje ny uppdatering av iOS har koden knäckts och alla har haft möjligheten att använda en olåst iPhone, eller mer korrekt en upplåst iPhone. Varför är det så? Jo därför att utvecklarna har levt upp till det begär som communityn har ställt. Kunskapen har varit så pass bred att det alltid har funnits möjlighet till förnyelse. Precis som för Steve Jobs har dock stunden kommit när det som vi har tagit för givet har nått sitt slut.

Flera av er känner säkerligen till att det inte finns något sätt att låsa upp iPhone 4 på. För iPhone 3GS finns det en nödlösning, att förgifta iPhone med ett irreversibelt baseband som inte bara tar bort garantin, utan som också förstör platstjänsterna och GPS-möjligheterna. Varför är det så? Och då menar jag inte varför funktioner försvinner och varför garantin blir obrukbar, för det är i sammanhanget irrelevant. Utan varför har detta förpestade tillvägagångssätt grott och blivit till en iPhone-epidemi?

Grunden till allt detta är vårt behov av mer. Vi hade länge möjligheten att låsa upp iPhone, men med tiden jagade Apple ikapp de kilometrarna som de så länge hade legat efter med och kapplöpningen fick inte bara ett resultat som krävde målfoto utan Apple tog över taktpinnen och ligger nu långt före. Alla vet det, såväl konsumenter som utvecklare. Denna tydlighet hindrar dock inte användare från att frenetiskt tjata och påpeka att utvecklarna ”måste” göra något åt saken och när det inte finns något mer att göra, vad händer då?

Den här gången utvecklades tjatet – som kan översättas till problemet – till iPad baseband. MuscleNerd som var språkrör i sammanhanget varnade alla och staplade konsekvenserna men likt en eld spred sig denna kod som idag sitter i en mängd olika iPhone-enheter. Förmågan att filtrera information blir så pass snäv när människans begär går på högvarv och många användare satte ett likhetstecken mellan iPad baseband och upplåsning.

Jag ska inte mörka den fakta som faktiskt bevisar att det går att låsa upp en iPhone som har iPad baseband installerat. Det problem som dock föds ur denna enkla process är betydligt mer uttalat än vad man får och jag anser att iPhone Dev Team lanserade detta på grund av en kollektiv hypnos. De visste att möjligheten till unlock fanns men istället för att lyssna till sitt förnuft – där tusentals människors begär övergår till missnöje – valde man att lansera upplåsningen. Var ligger felet? Hos oss alla!

För er som redan har drabbats av detta kollektiva problem finns det inget att göra. För er andra vädjar jag om att ta fram förnuftet. Jag är medveten om att vi har guider som beskriver detta, det står dock tydligt att det inte är något som rekommenderas och den texten kommer att kvarstå.

Författare:

Livsnjutare som utöver iPhoneGuiden sysslar med musik, träning och studier. En viktig ledsaga som alltid är bra att komma ihåg är "Hinder är det du ser när du tar blicken från målet"

4 kommentarer till “Krönika: Behovet av mer – en kollektiv dysfunktion”

  1. iDevil

    Intressant läsning det där…
    Att människan inte är nöjd eller tycker det räcker märks på allt i sammhället idag, inte bara på telefoner. Personligen så ser jag inte alls varför jag skulle låsa upp min iPhone4. Har ett abb. som löper ut nästa år och möjligtvis låser jag upp den via min operatör om ett byte blir aktuellt. Har följt den utvecklingen när det gäller upplåsning och finner att det inte är nån positiv del. Många har haft strul vid t ex återställning, den hittar inte mottagning och som Striem nämner, GPS-funktionen samt att garantin försvinner.
    Jailbreak är enligt mig inte alls lika riskfyllt, eftersom det finns enkla lösningar om problem skulle uppstå. Frågan är hur länge jailbreak kommer funka innan den möjligheten försvinner helt.

    Kort sagt så är min åsikt att ett noga genomtänkt beslut kan man inte skylla på impulsiv dumhet….

    Svara
  2. Leon

    Just att människan aldrig blir nöjd med vad hon har är väl ett av orsakerna till varför vi kommit så långt i vår utveckling.

    Om vi nu skulle varit nöjda med att bruka jord för att överleva skulle vi inte utvecklat till exempelvis en åkermaskin och gjort våra liv så mycket lättare?

    Om vi skulle varit nöjda med att ha levande ljus som ljuskälla skulle vi inte ha lärt oss att bemästra elektricitet som sedan agerar som energikälla för våra glödlampor?

    Och på tal om glödlampor; skulle vi vara nöjda med glödlampor skulle vi inte kolla in på alternativa ljuskällor som LED-lampor till förmån för deras fördelar?

    Om vi skulle varit nöjda med en mobil som kan ringa och SMS:a skulle vi inte ha utvecklat smarta mobiler?

    Osv… Osv…

    Att sträva efter bättre hela tiden är något som har utvecklat oss och fört oss in i det moderna samhället. Dock finns det även en gräns för denna strävan, passerar man denna är det som författaren av denna krönika säger; en dysfunktion som inget annat för med sig en negativitet.

    Svara

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)