Förlåt mig för jag har syndat. Det är oförlåtligt, urbota korkat och jag, självutnämnd Mr. Apple borde naturligtvis ha vetat bättre. Jag sneglade, dreglade och gick till och med så långt att jag tog steget över till den mörka sidan och var otrogen med en Android. ANDROID! Efter ett 8 dagar långt vänsterprasslande går jag ner på bara knän och ber om förlåtelse och förståelse när jag nu återvänt för gott till iOS.
Ja, jag vet. Skämmes på mig. Men på pappret kändes det bara så rätt. HTC ONE var förutom ett monster inombords också den första telefonen som på riktigt utmanat Apple i byggkvalitén till det yttre. Och all heder till HTC, de har skapat en ordentlig smartphone med grym prestanda och en hel del sköna features. Inte minst deras ZOE-funktion i kameran och ett ganska avskalat OS gjorde att jag ändå gillade telefonen. Eller för att vara konkret, jag älskade hårdvaran.
Men sen så har vi något som kallas Android. Jag var helt övertygad om att vi år 2013 hade nått en viss standard, speciellt i en sådan enkel och vardaglig grej som att scrolla på en webbsida. Men vad händer? Jo, micro-lagg om jag så rör mig på Facebook eller läser senaste skvallret på Aftonbladet så befinner det sig där, micro-lagget. Jag försökte intala mig själv att det bara var tillfälligt, något var fel. Min okunskap visade sig senare att det kort och gott är Android som är boven, trots projekt som ”Butter” och ”Jelly Bean”. Herregud, på riktigt? Ja, det är ett I-landsproblem men det är också ur en användarupplevelse ett förbannat störande moment och något som bevisligen inte behöver existera.
Det jag trodde skulle få mig att älska Android visade sig vara ett stort luftslott: ”Man kan göra allt, du är inte låst…” Jo hej du. Till vilket pris då? Visst, alla funktioner och trix går att finna till sin lur men, ursäkta språket, hur fan ser det ut? Finns ingen som helst röd tråd i hela operativsystemet och olika tillverkare har sina egna preferenser vilket leder till att du som användare måste hela tiden (och då menar jag varje gång du är i en ny app) fundera på just var den menyn, eller den inställningen finns. Lägg också till att applikationerna, inte ens dem mest populäraste på topplistan är speciellt snygga eller utnyttjar din skärms upplösning till fullo. För mig blev det ett kvitto att det går inte att sköta ett mobilt operativsystem för en så bred grupp av användare. Allt från en telefon från 449:- till 6295:- ska samsas om samma funktioner. Det säger sig självt att det inte är optimalt.
HTC ONE må vara en otroligt snygg telefon (så snygg att den fick mig att överge Apple) med den absolut senaste hårdvaran. Den har absolut sina fördelar, det ska jag inte ta ifrån den. Dess största problem är att den har ett operativsystem som Android vilket vi i en diskussion kan älta i oändlighet just med öppna landskap vs iOS stängda system. Jag tänkte sätta punkt nu med min numera befästa synpunkt att det iOS-stängda systemet ger en och samma upplevelse genom hela operativsystemet vilket för oss till självaste kärnan av användandet genom dagligen, flera timmar om dygnet förenklar och effektiviserar våra behov. Där android ser sin styrka i öppna källkoder upplever jag att det just är deras absoluta svaghet. Som jag nämnde innan så försvinner den röda tråden när för många kockar är inne och petar (lägg där också till tillverkarens egna filter ovanpå redan befintliga version av Google os) vilket gör användarupplevelsen till en utmaning istället för en upplevelse.
Nu när jag själv upplevt detta, trots att jag senaste halvåret varit en stor tvivlare, är jag numera helt övertygad att Apple kommer att fortsätta växa, om än att det tar något längre tid. Har man väl gett sig in i iOS så låt oss lägga alla ”tråkiga” bitar åt sidan så är det ändå ett mobilt operativsystem i absoluta världsklass. Sedan jag kom tillbaka från min 8-dagars frånvaro har samtliga delar jag tidigare både skrivit ner och skrikit ner, helt försvunnit. Jag fullkomligt dyrkar allt iOS erbjuder mig och har fått ett helt annat perspektiv på vad yta och innehåll betyder.
Jag är långt ifrån ensam om denna resa. Många av er har gjort den för längesedan, andra av er sitter i startgroparna att lämna iOS. Tro mig när jag säger att det är inte värt det. Ni kommer att komma tillbaka. Vi kan gnälla lite på den ”trista ytan” hur mycket vi vill men om vi hårdgranskar vårt användande så är det precis som livet självt. Det är innehållet som räknas…
Jag skämdes så så mycket för mitt snedsteg så ovanstående bild får tala som min hemskärm den närmaste tiden.