Hur tidigt ska man bjuda in barn i Apples produktvärld? Gärna direkt på BB hade varit Tim Cooks instinktiva svar. Jag förespråkar själv gärna fördelarna med den interaktiva lärlingslek som främst iPad erbjuder. Men samtidigt inser jag också att gränsen är hårfin med att bli utnyttjad av sitt barn och att utnyttja Ipad för sitt barn.
Min drygt 4-åriga son fick ärva min gamla iPod Touch redan som 2-åring. Vilket var väldigt oskyldigt då den fungerade som underhållning i form av filmtittande vid långa bilfärder. Nu har han fått uppgraderat sig när han ärvde min första generations iPad, som han till dagens datum tappat i golvet ungefär 693 gånger.
Om man bortser att växtvärken gjort honom så fumlig att en iPad egentligen är en alldeles för dyr leksak så måste man också ge den cred för hur mycket vi, förutom underhållningsdelen, också haft nytta av den rent pedagogisk.
Att läsa en bok med gröna kaniner som man ska räkna har väl sin charm. I ungefär 4 minuter. Att göra samma uppgift på en pekskärm med ljud och rörliga motiv är garanterat mer spännande. Slutresultatet är givetvis detsamma, man lär sig räkna eller får koll på alfabetet. Min (högst ovetenskapliga) erfarenhet säger att tillsammans med en iPad går det betydligt snabbare. Jag minns själv att jag, antagligen av brist på intresse, inte riktig hade koll på i vilken ordning bokstäverna i alfabetet kom som 10-åring. Nu sitter min son och stavar ordet ”traktor” med hjälp av appar som ”Lär dig ABC” eller får en uppfattning hur en bokstav skrivs i ”Letter School”. Lägg där också till den logiska läran ”Bugs & Bubbles” erbjuder och jag kan snart ringa skolministern och kräva tillbaka skattepengar för att han blivit skolad hemifrån. Ipad är onekligen ett kraftfullt hjälpmedel.
Jag gav min fru min 4S (som innan det ärvt min 4:a) efter köpet av iPhone 5. På så sätt undviker jag obekväma frågor om varför jag måste uppgradera hela tiden. En muta om du så vill. Men vid det senaste bytet, när hennes 4:a ”blev över” så kom jag med förslaget att vår son kunde ta den. Givetvis inte som telefon, utan mer som musik och- spelenhet. Jag fick avslag. Jättehårt avslag. Och jag kan förstå hennes argument, han har ändå sin iPad och redan där har vi stora diskussioner med att sätta gränser gällande användandet så varför vattna en kvarn…?
För det är här krocken kommer med full kraft. Hur kul han än tycker det är att försöka lista ut klockan eller rita bokstäver så finns det också häftiga racing-spel eller en massa lockande barnfilmer på Netflix. Dessa får han givetvis också använda vid tillfällen men att förklara för honom att ”-Ska du ha paddan måste du göra bokstavs-spelet idag” bjuder ibland på skrik och motstånd. Nytta med nöje krockar helt enkelt.
Nu när Apple börjat leta sig in på vissa förskolor i Sverige så kommer också frågeställningen i hur man ska lägga upp balansen i den gamla klassiska papper och pennan inlärningen kontra den digitala? Jag förespråkar gärna det digitala sättet men inser också att det måste finnas gränser. Det ser jag inte minst på min egen handstil som blev konserverad någonstans på högstadiet och har sen dess inte direkt åldrats med värdighet.
Lika spännande och givande som den digitala åldern är så dyker många frågetecken och ställningstaganden upp. Men om det inte var tydligt nog, mitt tips är absolut att om ekonomin finns, investera i en iPad till ditt barn. Och ett skydd.
Hur gör ni som förökat er eller har småsyskon som vill låna er dyrgrip? Renodlad nöjesmaskin eller förberedande verktyg inför skolan?
För att undvika en massa arga kommentarer måste jag bara till sist tillägga att min son inte sitter inomhus med sin iPad hela dagarna. Han spelar även X-Box och sitter mycket vid datorn…